succéliv

Det här är små suddigum i form av tekoppar.


Nu är det kört för mig. Jag känner verkligen det. Det finns ingen återvändo. Jag sitter på min säng när jag skriver det här. Solen är kvar på hustaket mittemot. Det är råfint. Det spelas musik ur mina högtalare.Tevattnet står och kokar på spisen. Jag har stängt av mobilen. Det ligger ett par rosa trosor på golvet. Kranen står på i badrummet. Mina tår är målade i fin lila färg. Jag känner det i armarna. Det spelar ingen roll vad jag gör. Pirrar i magen. Folk säger att jag är så glad. Det är så stört kört nu. Jag har på mig pappas enorma stickade tröja och datorn ligger i knät.  Pappas tröja ger mig någon typ av lugn. Men bara i en kort sekund. Musik låter annorlunda. Jag tycker jag är töntig. Undrar om det kändes såhär sist? Håller mig för munnen ibland som om nåt hemskt har hänt. Det är så äckligt kört. Jag tänker på miljoner grejer. Tur att du inte är här och frågar vad jag tänker på. Mega kört. Men samtidigt så himla härligt.




Jag är kär.