Igår sa jag....





...saker som gav mig hög puls. Varma kinder. Svårt att andas. Jag gömde mitt ansikte i mina händer. Vilade mot ditt bröst. Pratade mer. Jag kände hur jag började klistras mot dig. Min kropp var råvarm. Jag sa att jag tyckte det var din tur att prata. Du gjorde så. Jag höll andan när du pratade. Det gick så snabbt. Jag försökte lyssna men min puls hördes högt inifrån min kropp. Jag försökte känna din puls med min mun mot din hals. Tiden har aldrig gått så fort när jag har varit hos dig. Imorse stod jag där i hallen igen. Du vet hur jag känner för det. Men det viktigaste är att du vet vad jag känner för dig.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0