succéliv

Det här är stranden jag träffade honom på.

Idag känner jag mig som när jag var 10 år och kär i en pojke på stranden i Spanien. Han hade brun hy och lekte med sina kompisar nere vid vattnet. Hans hår var mörkt och hans ögon med. Han log mot mig. Han hade ett rött badlakan. Hans badbyxor var marinblå. Ovanligt snygga för att tillhöra en tioåring.  Han gick omvägar för att komma närmare mig. Det var uppenbart. Jag gick i het sand och brände fötterna för att komma närmare honom. Min puls ökade när han tittade på mig. Jag hörde att han pratade spanska. Jag försökte förstå. Han satte sig bredvid mig på min solstol. Sanden på hans kropp var som kristaller. Våra knän snuddade vid varandra. Det kittlades i magen. Vi satt där ett tag. Vi kunde inte förstå varandra så vi ritade i sanden. Han ville att jag och min syster skulle komma ner senare på kvällen och hänga på stranden. Han kramade min hand. Solen gick ner och vi gick hem. Jag vågade inte möta honom på kvällen. Vi satt på vår balkong och såg pojkarna nere på stranden. Jag tittade på honom. Han var verkligen overkligt söt. Jag fick nöja mig med att betrakta honom på avstånd.



Idag känner jag mig lika feg.