Vart tog den vägen?


Du kanske kommer att ha svårt att läsa min skakiga och gråtiga handstil.

Jag har alltid varit flickan med så höga tankar om kärlek. Det har varit det viktigaste i mitt liv. Det vet alla som känner mig. Med dig var allt inte lika enkelt. Jag började ifrågasätta kärlek. Det gjorde så ont när jag kom på att det var det som var fel. Någonting litet dog i mig. Jag känner mig förvirrad och känslor jag inte kan relatera till tar över mig på nätterna. Jag skriver mycket om det här. Fast i en liten svart bok. Du kanske får den någon dag. Det är inte bara saknaden av din kärlek för mig som sticker i mitt bröst utan också min kärlek för dig. Vart tog den vägen? Jag saknar mitt gamla sätt att se på relationer. Mitt gamla sätt att se på dig. På mig. Du har liksom förstört det för mig. Om jag känner mig själv rätt så kommer allting att komma tillbaka igen. Det kanske bara tar lite tid. Jag har aldrig träffat någon som du. Jag har känt mig främmande för de känslor jag haft för dig. Oklara men samtidigt så starka och självklara. Du skulle ha dykt upp förr eller senare. En sak vet jag. Jag vill ha dig i mitt liv.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0