succéliv

Det är lustigt. Den röda mössan återkommer i min blogg. Precis som du. Jag tänker på hur många flickor du träffat i den mössan. Men jag vet att för ingen annan flicka har den betytt lika mycket som den gjort för mig. Det är som det tomma rummet i din lägenhet. Vi tömde det tillsammans, När jag stod i dörröppningen tillsammans med dig till det tomma rummet idag kände jag mig precis som rummet. Tom. Din röda mössa och det tomma rummet kommer att finnas på min näthinna en lång tid framöver. Det känns smärtsamt och på samma gång härligt. Jag gillar ju att tänka på dig. Nu kommer också hösten. Med regn. Du kommer finnas med mig hela hösten. Du får det av mig.