Om jag skulle tappa mina glasögon.



Skär upp mig och mitt hjärta ser ut såhär.


Tänkte på det imorse när jag gick ifrån honom. Mitt hjärta känns som en stor tung köttbit. Klockan var strax efter nio. När jag kommit ett kvarter kände jag att mitt halsband inte hängde runt halsen. Det har jag fått av honom. Det är ett gammeldags förstoringsglas som han köpte till mig i somras när han var och reste. Jag saknade honom så att jag nästan dog då. Han säger att det är bra att ha om jag skulle tappa mina glasögon. Jag brukar imma glaset och trycka det mot läpparna när jag går. Det var så jag märkte att jag glömt det. Det sved att gå tillbaka. Men jag var tvungen. Mina träskor låter så i hans trapp. Han mötte mig i hallen. Jag slutade andas. Mina händer var på hans hud. Halsbandet runt halsen igen. Jag gick. Började andas nånstans vid gamla stan igen.


Jag måste komma ihåg att andas.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0