succéliv

Man är aldrig så ensam som man känner sig.

Det växte i mig. Redan som liten hade jag en aning om var det var. En aning om att jag var nyfiken på det. Kom inte över det förrän jag var äldre. Ganska mycket äldre. Började ta det i mellanstadiet. Blev beroende i högstadiet. I gymnasiet var det kört. Jag visste att i resten av mitt liv skulle jag få leva med ett beroende. Såg aldrig mig själv som en missbrukare. Men det var precis det jag var. Kan inte se mitt liv utan det. I flera år har jag kämpat emot. Gjort allt för att inte känna begäret. Försökt lära mig att hantera abstinens. Längtan efter känslan som tar över hela min kropp. Jag har varit sängliggandes. Svettig och sjuk. Det slår sällan. Men när det väl händer slår det stort. På riktigt. Återfall och besvikelser hör till. Jag är villig att ta alla risker för att komma åt känslan.


Kärlek är som en drog för mig.