Åk inte till Växjö med ett trasigt hjärta.
Jag mmsade dig den här bilden från hotellrummet. Helt paj.
Vet inte varför jag tackade ja. Åkte tåg till Växjö. Jobba ensam i en vecka. När jag mådde som sämst. Råkorkat. Det kändes som om någon satt på mitt bröst. Ditt namn låg på min tunga hela tiden. Min kropp var helt nedbruten. Nedbruten av oss. Vi hade skiljts åt bara några veckor innan. Så jävla korkat att åka dit.
När jag kom fram skulle jag dessutom bo på ett slott. Ensam. Rummet var helt vidrigt. Allt var i guld och siden. Du hade avskytt det. Vi hade avskytt det. Ringde dig. Vi pratade inte alls länge. Ångrade mig sekunden efter jag ringt. Du gjorde för ont. Så ont att jag höll telefonen mot örat i en halvtimme efter vi lagt på. Ibland låtsades jag till och med ringa dig. Pratade med mig själv. I det där vidriga rummet. Ringde alla killar i min telefonbok. Snubbar jag inte ens gillade. Det hjälpte inte. Jag var helt nere i dig. På tåget hem bestämde jag mig för att släppa dig. Det gick inte. Men det är en helt annan historia.
.
Gick runt slottet och fotade för att inte bli helt dum i huvudet.
.
Kommentarer
Trackback
