succéliv

Det är inget jag valt själv. Att mitt liv skulle vara en kärlekshistoria. Det började när jag var nio. Med filmmusik i huvudet. Mitt liv började förbereda mig för honom. Saker som händer mig ibland kan inte vara sant. Det går inte. The Fiffi Show. Inte Truman. Jag är rädd för att berätta om saker som händer. Händer mig. För det låter inte riktigt klokt. Det är ingen inbillning. Det är på riktigt. Jobbigt och härligt på samma gång. Fint att tänka på kärlek så mycket som jag gör. Trots att den inte alltid är sann. Så på något sätt gör det inget om det är någon som lurar mig. Även om det gör ont ibland. Men om det är en film. Så snälla ge mig honom.