Du var snyggast när du var arg.



Ofta var du väldigt allvarlig.

Du stod utanför min port när jag kom hem från jobbet. Du hade lagt alla mina saker i en påse. Saker som legat hos dig.  Du var arg och sa att jag skulle skärpa till mig. Ge fan i att höra av mig till dig om jag inte bestämt mig. Bestämt mig för dig. Du menade allvar. Råförbannad. Jag vet inte hur länge du hade stått där. Väntat. Men efter det var det du och jag. Jag älskade hur du stod upp för dig själv. Hur du satte mig på plats. Du lärde mig mycket om mig själv. Det kommer jag alltid att vara dig tacksam för.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0