Jag funderade mycket över dig.

 
Och i andra stunder med dig funderade jag inte alls.

Funderade över om du sparat mina brev jag skickat. Om du ibland läste dom och kanske kände något. Allt undrade jag tyst i mitt huvud. Undrade väldigt mycket över varför jag aldrig fick komma dig riktigt nära. Sådär som dina andra flickvänner fått göra. Varför var jag annorlunda. Undrade varför det var så svårt att uttrycka mig med dig. När det är något av de saker jag faktiskt är riktigt bra på. Bäst på. Undrade om du någon dag skulle släppa in mig. Det var när jag slutade fundera över allting som jag började älska dig på riktigt.


Nu undrar jag bara om det är försent.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0