succéliv

Sängen var obäddad. Jag satt på golvet och försökte få på mig mina för små skor. Skor jag fått av dig. Dom hade legat gömda långt inne i min garderob. Kartongen var vit. Ditt namn stod skrivet på locket i den högra hörnan. Ett moln av damm fyllde rummet när jag blåste på den. I silkespapper hade jag gömt skorna. Precis när jag spände åt remmen över foten ringde du.

Du frågade om jag åkt buss idag. Av någon konstig anledning gillade du när jag åkte buss. Vi träffades på en buss. Kanske därför. Jag svarade att mina skor skavde. Lika illa som du. Du skrattade och sa att du ville åka buss med mig. Mötas vid Karlbergsstation och bara åka tills alla hållplatser tagit slut. Sen ville du att vi skulle gå hem till mig. Du sa att du hörde på mina andetag att jag rökte. Något du inte tyckte om. Jag släckte cigaretten och sa att du kanske inte borde ha ringt. Du höll med. Du hade trots allt krossat mitt hjärta. Det är något jag aldrig glömmer. Vi la på och jag tände en till cigarett.