Det gör aldrig mindre ont.

Så många nätter som jag försökte med något jag visste inte gick hem.

Det kan brista när som helst. Den risken är jag villig att ta. Varje gång. Även om man svalt liter av tårar genom åren smakar dom aldrig mindre salt. Det gör aldrig mindre ont. Mitt hjärta smärtar. Men med värdighet. Jag älskar honom. Det vet jag. Och det måste jag bara acceptera. Låta mitt hjärta få jobba med det ett tag. Låta det göra ont. Vänja mig med saltet.
Tills jag är villig att ta risken igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0