Väskan.

Väskan åker hiss. Jag får följa med.

Den är i fint skinn. Med en rem som hänger över min axel. Fick den av honom. Använder den jämt. Den gör lite ont efter ett tag. Då byter jag axel. Brukar tänka att det är ingenting jämfört med hur ont allting annat gör. Jag har hela mitt liv i den väskan. Alla mina saker får på något sätt plats. Han finns där i. På en liten bild gömd i min plånbok. Gömd bland skrynkliga sedlar och kvitton. Den trillar ut ibland när jag ska betala. Jag lägger alltid tillbaka honom varsamt. Som om det är det enda i världen som håller mig fast vid honom. Undrar ibland hur länge han kommer att ligga där. Gömd. I plånboken i väskan jag fick av honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0