Rond ett.

Plötsligt var den skavande trosan det minsta problemet.

Vaknade en morgon. Det sved i ögonen. Mina händer var stela. Smakade blod i munnen. Fönstret stod öppet. Jag tog alldeles för lång tid på mig. Täcket låg nere vid mina fötter. Mina trosor var för små. Skavde. Låg och tänkte på honom. Sen på trosorna igen. Borde ha slängt dom för länge sen. Av någon konstig anledning undrade jag vad han ätit till frukost. Ville veta om han kanske tänkt på mig. Vad som helst. Kanske till och med att jag var korkad. Eller ett svin. Det spelade ingen roll.

Ville bara veta om jag fanns där någonstans i hans tankar. Som han gjorde i mina kvällen innan. Där stod hon. Jag såg henne i ögonvrån. Kände hur hon stirrade ner mig. Hon visste precis vem jag var. Jag knappt vem hon var. Men hon ville ha något som varit mitt. Hon ville ha honom. Jag knöt knytnäven och höll den mot höften samtidigt som jag gick upp mot henne. Hon kom emot mig. Gillade inte hur hon dolde sina händer i fickorna. Vi tittade på varandra i en minut utan att att säga ett ord. Det var ingen vits. Att låtsas tycka om varandra var varken hennes eller min melodi. Hon knuffade mig så att jag nästan föll omkull. Plötsligt var inte min knutna näve mot min höft längre utan i hennes ansikte. Folk omkring började vrida på sig. Det hade hängt i luften länge. Jag spottade blod av hennes slag. Hon vek sig på golvet av mina. Drog upp henne i håret och sa "Förlåt, han vill ändå inte ha mig längre. Han är din"

Hennes svar löd "Jag skiter i honom. Det var dig jag ville ha"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0