Då var jag där igen.

En märklig känsla.

Jag hade inte ens märkt att jag dukat för två. Så självklart kändes det att du skulle ha varit hos mig den morgonen. Klev upp. Tog mitt vanliga bad. Tvålade in mig med en tvål du skulle tyckt om. Med andra ord luktade den inte så mycktet. Det var när jag stod vid bordet och såg bären i filen som jag förstod. Att du nog aldrig mer kommer att dela en morgon med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0