Gult är fult.

Du hade gått på ditt ögonmått. Den passade perfekt.

Det var så märkligt. Bara några dagar innan pratade jag om färgen gul med en kompis. Att jag verkligen inte hade mycket till övers för gult. Att gult är fult. Jag fyllde tjugofem den våren. Våren då jag träffade dig väldigt mycket. Bara någon dag efter samtalet om färgen fick jag ett paket av dig. Det var en klänning. En gul klänning. Och jag älskade den. Kanske var det för att jag fick den av dig. Jag dör. På riktigt. En stor bit kött i min kropp ruttnade nu och dog precis av ledsamhet. Jag har inga problem med att stå för det. Jag har inga problem med att stå för dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0