Jag ser det snöar.



Min nya utsikt.

Imorse när jag vaknade låg det snö på taken. Sist det låg snö på taken låg jag och grät över honom. Det var så kallt i min lägenhet att tårarna nästan blev till is. Ingen värme på hela vintern. Nu bor jag högst upp med varma element och snön på taken ger mig ingen oro längre. Jag saknar honom. Och jag är noga med att han vet om det. För det är typiskt mig att vara så utlämnande.

Det är vad man kan säga "min stil".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0