Han lovade.

Nu är inte bara jag paj, utan min iphone också.

Han lovade att aldrig ringa mig igen. Att inte skriva några sms. Han lovade att låta mig få glömma honom. Låta honom med tiden bara få bli ett namn och ett ansikte. Utan en tanke på att det kanske är han som vibrerar i min ficka ler jag när jag plockar upp telefonen. Hans namn står över hela displayen. Hans namn står över hela min hornhinna. Mobilen vibrerar så det gör ont i handen. Jag tappar den i marken. Jag lyfter den långsamt från asfalten och vänder på den försiktigt. Det var som att se mig själv i spegeln. Den var helt trasig.
Snälla ring aldrig mer.

Kommentarer
Postat av: någon du känner

uppdatera jämt.

2011-08-24 @ 18:10:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0