Du är viktig.

Blev skitsur när jag såg kortet. Trodde du försökte vara rolig på min bekostnad. Men du pillade mig bara i håret.

Redan i den första fasen av vår relation började jag ana hur annorlunda saker var med dig. Du kom från ingenstans. Jag satt på ett kontor i Frihamnen. Du skrev till mig. Det var så det började. Jag trodde först inte att det var du som skrev. Att någon drev med mig. För jag hade en genant förkärlek till dig. Utan att känna dig. Jag hånades jämt för detta. Framförallt i sammanhang då vi befann oss på samma plats. Folk försökte föra oss samman. Jag flydde scenen varje gång. Men vi möttes en dag. Hemma hos dig. Från att beundra dig på avstånd satt du nu mitt framför mig. Bjöd mig på te. Du var exakt som jag trodde. Så min förälskelse bara växte. Vi blev ett par. Kanske inte världens mest långvariga. Eller smärtfria.

Men en av de viktigaste relationer jag haft på senare år.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Saknar han dig kanske... http://enresautandig.blogg.se/index.html ... eller?

2011-01-03 @ 19:30:26
Postat av: Fiffi

Det handlar inte längre om saknad.

2011-01-03 @ 21:07:45
Postat av: Jonas B

Har sagt det förut, men fan va fint du skriver.

2011-01-04 @ 12:23:07
Postat av: Jacqueline Kothabuer

Detta är så magiskt bra och att läsa era bloggar ihop är ren magi


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0